inmybrowneyes

Hej till er - hejdå till Sofiero, Skara

Är nu på väg hem, för sista gången på väg hem från mamma med x2000.
Mamma och hennes käreste som en dansk hade sagt, har sålt sitt hus och ska nu efter 6 år, flytta hem till Skåne, hem till oss barn igen. Detta kan inte beskrivas som något annat än helt underbart bra, jag älskar verkligen tanken på att jag när som helst, på ca 1 timme kan vara hos mamma och tvärtom.

När beslutet för ca 6 1/2 år sen kom, att vi skulle flytta upp till Skara, kändes det ganska okej, förutom att jag skulle ha resterande familj och vänner kvar nere i Skåne. Jag flyttade med upp, började 8;e klass i Skara och trivdes jättebra. Inte någon visste vad som väntade mig för lärdomar däruppe, vilka läxor jag skulle få ta del av här i livet, och vilken period jag + familj hade att vänta. Jag och familj har ridit ut många av Skaras stormar, klarat oss igenom det och lyft berg för varandra.
Detta är antagligen anledningen till varför jag grät idag när jag skulle ta farväl av huset. Det var ingen vanlig gråtattack, det var tårar av både glädje och lite sorg, men jag skrattade samtidigt som jag grät. Det var en konstig känsla, att lämna detta hus, där jag som tonåring har haft några utav mina viktigaste år.
Första kärleken, första riktiga festen och fyllan, första lägenheten,  första stora tonårsbråket med både mamma och pappa, första riktiga ansökan till vidareutbildning, första flippen om att jag skulle bli vegeterian och började gråta när jag inte fick det, första betygen, första gången i mitt liv stadstjejen skulle börja åka skolbuss, och mycket mycket mer.

Sofiero har varit 3 år, 3 väldigt viktiga år av mitt liv, och jag skulle aldrig vilja vara utan lärdomarna från Skara, men helst skulle jag vilja ta en annan väg till att bli dessa erfarenheter rikare.
Inget jag eller någon hade kunnat styra över, så det är till att gilla läget och vara tacksam för kunskapen :)

Allting har nog sin lilla mening, men sen att vi människor ska behöva gå den hårda skolan för att bli en erfarenhet rikare, eller för att se meningen, det kan jag däremot inte förstå.. Ibland känns det så orättvist! . . .